Toppen av pist 34.

Toppen av pist 34.

Vi besökte skidorten Passo Tonale i Italien sista veckan i februari 2012. Resan var bokad via Slopetrotter (www.slopetrotter.se) och vi flög till Innsbruck för att sen åka buss vilket tog ca 4 timmar.

Vi var två familjer som åkte hit med barn som var 3 och 6 år gamla. Barnen i den andra familjen var relativt vana skidåkare för sin ålder medan våra barn aldrig stått på ett par skidor tidigare.

Pistsystemet närmast byn var perfekt för nybörjare. En massa blå pister som var lättillgängliga och lagom breda. Ibland kan blåa pister bli mer transportsträckor än verkliga pister men så var det inte här.  Systemet har dessutom nästan uteslutande sitt- och kabinliftar, (endast en knapplift) vilket var ett stort plus. Däremot var det betydligt färre röda och svarta pister så orten passar inte de mer avancerade åkarna. Men för nybörjaren finns här många långa härliga pister (flera som var ca 3 km långa). Det finns dessutom en trickback med hopp och hinder som även finns i en familjevariant som var mycket uppskattad bland våra barn.

Byn ligger på ca 1800 m höjd vilket gör den till Italiens mest snösäkra enligt reklamen. Under veckan vi var där var det stårlande sol varje dag med temperaturer upp till 14 grader. Trots det var snökvaliteten hyfsad.

I pistsystemet finns relativt gott om matställen. Visserligen såg de i princip likadana ut allihopa och har samma meny men det var lätt att stanna till för en varm choklad eller kall öl mellan åken. Det fanns matställen som man fick åka skidor till, men även de som man kunde ta kabinlift upp till och därmed även ner ifrån om det skulle önskas. På skidsemester i Italien så är varm Bombardino (ägglikör, whiskey och vispad grädde) eller kall Aperol Spritz (Aperol och mousserande vin) ett måste och det fanns gott om soldränkta alpterasser att njuta dem på.

På kvällstid testade vi inget matställe då vi hade halvpension på vårt hotell. Vanligtvis brukar vi äta på ett par olika restauranger oavsett om vi har halvpension men det fanns inget ställe som riktigt lockade. Det verkar som halvpension är standard i Italien så det fanns inget riktigt driv bland restaurangerna att locka in nya gäster utan de flesta åt på det hotell de bodde på.

Vårt hotell hette Sporthotel Vittoria som du kan läsa mer om i ett separat inlägg. Det hade ett mycket bra läge vid en av huvudliftarna. Det fanns många hotell som hade lång gångväg till en lift så vid val av hotell i Passo Tonale är det värt att lägga någon minut på att studera kartan och pistsystemet för att inte hamna för långt bort. Byn kan tyckas liten men det var kuperat och få genvägar mellan husen man kunde dra nytta av.

För den som ville handla varor i en livsmedelsbutik var Despar den mest välsorterade. Det fanns även ett par butiker som sålde lokala delikatesser samt ett par sportbutiker men ingen med något stort sortiment som vi såg.

Vi hyrde utrustning av sportbutiken som låg i samma hus som Sporthotel Vittoria. Det var bra grejor och vi var nöjda med kvaliteten.

Skidskolan är svår att uttala sig om. Vi bytte ut barnens skidskola (2 timmar per dag) mot 1 timmes privatundervisning per dag istället. Slopetrotter hade en dansktalande skidguide på plats som tillfälligt gick att boka via skidskolan och det fungerade mycket bra. Men det är svårt att dra några slutsatser kring skidskolan generellt. Vi noterade dock att de flesta guiderna talade ganska knagglig engelska och de hade normalt sett ingen som talade något skandinaviskt språk.

Prisnivån var förvånansvärt låg. En kaffe kostade 2 euro, en stor öl 3,50 euro oavsett om du beställde det mitt i backen eller längre ner i byn.

Engelska var inget populärt språk. Inte ens de vanligaste fraserna ville majoriteten på restauranger och affärer använda. Så det kunde vara svårt att göra sig förstådd om du ville något mer än att beställa något från menyn. För oss som har allergi var det nästan hopplöst. Vi fick inga vettiga svar någonstans och de hade inga förpackningar att läsa på mer än på ”Break 360′” som låg vid parkeringen vid monumentet mitt i byn. Om man har någon mer avancerad allergi än vad vi har (ägg) så skulle det vara hopplöst. På hotellet fick vi däremot fin service där de gjorde äggfri mat varje frukost och middag.

Sammantaget var det en trevlig ort för barnfamiljer och nybörjare men transfertiden var för lång jämfört med andra orter som kan erbjuda samma fördelar. Om man vill till Italien och prioriterar snösäkerhet så var Passo Tonale bra, men då får man avstå från de lite svårare pisterna och det större utbudet av restauranger.